High Chaparall

När man var liten så var livets kanske största fråga: Dallas eller Falcon Crest. Svaret på den frågan var kanske vad man ville få ut av upplevelsen. Om det var action och bara bringor så låg Falcon Crest bra till. Ville man se skåpsupande och stora rancher kanske Dallas var något för dig. Lorenzo Lamas blev upptäckt i och med Falcon Crest men kom inte så mycket längre än så, de stora rollerna har lyst med sin frånvaro och under tiden har Lamas varit tvungen att ta såparoller och några b-roller. Men inte hänger han läpp för det, han har träffat en underbar kvinna som han vill spendera all sin tid med. Man borde dock ana oråd för en man som tuggar tuggummi med öppen mun och grabbarna anar snart att Lorenzo kanske är lika förtjust i en underbar man, sig själv, som han är i sin kvinna.

För skräckfilmsfantaster behöver denne man ingen närmare inledning och om ni inte känner till honom så fungerar inledningen på programmet som en alldeles utmärkt genomgång för denna man som spenderade senare delen av 80-talet i en ansiktsmask och hade knivar på händerna. Robert Englund visar sig vara en otroligt skön man i sina bästa år som framlever livet vid havet med sin underbara fru Nancy (vilket är ett rätt roligt namn om man tänker lite på det). Robert visar vissa tendenser till att bli riktigt ful i munnen efter något glas vitt vin men det adderar bara till avsnittets charm. I programmet deltar också Lisa från Sverige som var smart nog att skicka in ett beundrarbrev till programmet och helt sonika fick en biljett till Los Angeles.

Detta program har agerat som vattendelare för HC-fansen. Vissa hävdar att det är det bästa som gjorts medan andra menar att det är skrämmande eftersom Busey uppenbarligen är en skadad knarkfarbror. Hur som, att programmet inleds med en machete som Busey placerar lite omilt i skrevet på Filip fångar min uppmärksamhet i alla fall. Härefter följer en resa genom Los Angeles som väl kan konkurrera med Fear and Loathing in Las Vegas när det kommer till surrealism. Vad sägs om matkrig på stranden, paintballstrid samt filosofiska samtal som rör sig högt ovanför stratosfären.

Kanske minns ni rabaldret kring Lillehammer-OS när en äkta såpa spelades upp för den skandaltörstande publiken: för att minska konkurrensen för Tonya Harding tar hennes dåvarande pojkvän och klubbar till värsta konkurrentens knä men det funkar mindre bra. Efter en huvudvärks-inducerande såpa i media står konkurrenten som vinnare och Harding får stå med skammen, skulden samt vetskapen om att nakenbilder av henne finns sprida på det så kallade Internet. Men skam den som ger sig, nu för tiden satsar hon hårt på en karriär som boxare. Fredrik och Filip får smaka på handskläder som aldrig för i ett program men de får även chans att se Hardings mjukare sidor.

Kasten är snabba här; ena dagen partar man med en gammal ungdomsidol, andra dagen är det besök hos en legend inom "new age"-genren. Mannen är naturligtvis Uri Geller, ni vet han som hävdade envist att han kunde böja skedar med tankens kraft, oavsett hur många gånger man avslöjade hur det gick till. Men det charmiga med High Chaparall är ju att se larger-than-life kändisar och Uri Geller räknas definitivt hit. Genom programmets gång får vi inte bara se hur Geller bor utan också se hur han håller sig i toppform, sänder radio samt sätter dit Filip med ett av sina trick.

Grabbarna sparar inte på krutet utan tar sig direkt an den gamle Motley Crue-sångaren Vince Neil i dennes bostad i Las Vegas. Där får man beskåda hans kontor, hans sport-memorabilia, hans lyxåk samt hans misslyckade plastikoperation till flickvän. Programmet tar en oväntad vändning när grabbarna blir kvar hemma med Neils föräldrar istället för att, som det var planerat, hänga med på en Super Bowl-fest. Men man gör det mesta av situationen och lyckas hålla ångan uppe tills en lagom berusad Vince Neil kommer hem där man bjuder på lakritsshots, något som inte riktigt Vince gillar. Han gillar det faktiskt så lite så intervjun dagen efter blir inte riktigt som det var tänkt men lita på att HC-gänget fixar ett bra alternativ.

Det här avsnittet fick mycket pisk för att den gamle Beverly Hills-charmören skulle vara så tråkig och alldaglig. Men vi den här tiden har F&F lyckats jobba ihop en sådan bra utformning på programmet att man inte tvunget behöver sitta och gapskratta hela tiden, även om pojkarna vid ett par tillfällen skönt driver med Ian för hans alldaglighet. Som helhet ett något stelt avsnitt som dock har sin charm och är tämligen småskoj.

Världens mest kände porrhingst får här besök av fölen från Sverige. Det hela går mest ut på ett besök på något så festligt(?) som en laglig bordell. Den gode Ron pratar glatt på och förklarar det fina med att köpa sex (garanti vs moral kan man väl säga), hur han inte en men TVÅ gånger träffat G Bush senior och diskuterar även sin egen mage. Detta blandas med att F&F glider runt på de ”fina” anläggningarna och går på poolparty, där vi även får möta den sällsynt slibbige ägaren till bordellen. Skojigast är annars Ron Jeremys nya karriär som stand-uppare, skojigt just p.g.a. att killen inte fattar hur totalt icke-rolig han är. Dumt men kul avsnitt.

I detta avsnitt har pojkarna inte fått två-tre dagar med nån gammal avdankad b-skådis, utan två timmar med en gammal avdankad b-skådis! Detta gör att allt i detta avsnitt sker i ett och samma hus, något som vissa stör sig på, men som jag, för omväxlings skull, tycker är ganska skoj. Pamela Anderson går från att vara något spänd till att vara tämligen uppsluppen till att vara smått rädd för F&F, vilket resulterar i ett tämligen överraskande slut. Man slås av att F&F flera gånger under detta avsnitt är farligt nära att trampa över gränsen, men Pamela är proffs och klarar av det mesta. Ett annorlunda men förbannat roligt avsnitt. Notera att grabbarna serenaderar Pamela med en gammal favorit från Tom Waits första album ”Closing Time.” Vågar man hoppas på att pojkarna i framtiden gör stämningsfyllda covers på ”Martha” och ”Ol`55”?

I detta avsnitt beger sig F hem till mannen med USA:s mest vaxade latino-pattar, Fabio. Denne visar upp sin imponerade tekniksamling, svarar mycket belevat och gentlemannamässigt på pojkarnas frågor, och försöker lära dom köra motorcross, något som ger upphov till ett av de mest klassiska HC-ögonblicken. Fabio som person är dock inte sådär överdrivet skojig, men hans chevalereska attityd har tydligen gjort honom populär bland svenska kvinnor. Småkul avsnitt som dock har ett av seriens absolut bästa garv.

F&F besöker här amerikanskt nudistläger, som två gånger varje år har stora tävlingar. Man intervjuar lite blandat folk på området, allt från vanliga hobbynudister till lite mer suspekta element, som det klämkäcka far & son-par där sonen nyss fyllt 18 och satt sitt första år på kåken vid 11 vilket enligt fadern gjorde honom härdad (The American Dream in action). Givetvis ställer en av pojkarna, den gode Filip, upp i tävlingen med ett fiskerelaterat nummer. Men Fredrik slipper inte undan, han får istället ett gammalt svensexeskämt som straff. Ett briljant avsnitt, från början till slut. Man kiknar av skratt flertalet gånger (även om skratten ibland blandas med äckel och förvåning).

I detta det första avsnittet av serien besöker pojkarna denne gamle slamdunkare. Flera skojiga inslag är med redan från början, den fina sången till gästen, det älskade ”Bra eller anus” (dock ännu utan den ingrediens som gör detta inslag så fantastiskt, den härliga sången på bandarn med den tämligen enkla texten ”Bra eller anus”). Vad som dock skiljer avsnittet från andra i serien är att Dennis Rodman är en tämligen osympatisk person, en fyllbult som när avsnittet drar igång just varit och pucklat på en annan kvinna, vilket gör scenerna med hans fruga tämligen spända. Även om serien här inte är i närheten av sina roligaste stunder så märker man redan nu F&F:s talang och kapaciteten att skapa något bra.